Jag har haft mina små hos mig igår tills idag. Gör ont att lämna dom ifrån mig men på torsdag ses vi igen..

Jag förstår inte vad jag gjorde för fel. En mamma ska inte behöva lämna ifrån sig sina barn. Jag önskar jag kunde ge dom ett liv med mig nu. En vardag. En barndom. Det gör så jävla ont.

Hela natten har gått och jag har inte kunnat sova alls. Försökte ringa killen när jag kände att jag hade en ångestattack på gång. Men han var upptagen i telefon flera timmar. När han väl ringde upp så höll han på att somna. Jag blir så arg och ännu mer ledsen. När jag behöver han som mest så finns han inte. :/

Valborg var trevlig. Jag var med några vänner men åkte hem till killen ganska tidigt. Pratade med soc på dagen och det känns som att hela min värld rasat ytterligare. Jag trodde inte det kunde bli värre än vad det var. Jag ler och försöker vara glad, men så fort jag är ensam eller inte har något för mig så minns jag. Det gör så ont!!! Min syster sa att jag kanske känner ungefär som om någon nära har dött och det är precis så det är. Jag har tänkt detsamma men att säga det till henne skulle vara fel.

Jag ska bara få börja ha barnen varannan helg. Jag klarar inte det. Aldrig.